In these bodies we will live

Klockan 12:20 sätter jag mig på bussen mot Mora, och kommer hem om en vecka.
Jag ska vila upp mig, planera en massa grejer, promenera samt äta massor av älglött (som pappa säger).

                                        

Igår när jag kom hem från jobbet var jag galet sällskapssjuk. Så jag ocg Camilla bestämde att jag skulle åka till torvalla.
När jag kliver på bussen stäcker jag fram en tjugolapp till mannen bakom ratten och han frågar "Ungdom eller vuxen?"
Jag har precis fyllt vuxen, men hade mycket väl kunnat komma undan för ungdomspriset,  vilket är 10 spänn.
MEN, jag ler mot min kära busschafför och säger "Nej, vuxen". Jag tar mitt kvitto och sätter mig på ett säte, utan växel.
Och jag fick den där känslan man får när man har gjort någonting rätt.


Nu ska jag cykla till jobbet snart, idag är det sista dagen på Östersunds stugby och camping.
Just nu känns det skönt.

Går man in på moosegardens hemsida får man höra hur älgar låter. När jag var på naturhistoriska riksmuséet för några år sedan fick jag lära sig att låta som en älg. Jag vet inte om jag lyckades.

Igår hade jag en bra kväll! Fest uppe hos Charlotte, med den underbara men ack så enerverande leken "21".
Sedan skulle det bli krogen, men det var 23 på G3, så vi gick och åt macka på subway i stället. Åkte lite bil och landade sen hemma på blomängen.
Jag och Sandra hade nostalgi på nervägen till stan. Vi gick och sjöng på en lite ramsa, den går som följer:

Ajka så lajka, larry larry vajka
orro kocko bara bluff å båg, oj oj oj
umferi skumferi jeromarahita
arraborrakito katalog, oj oj oj
acka kacka lacka sillestjärt å gummisula
skridde vidde vipp bom bom, hej!
hula hula hula ut i dicke dacke dula
uti lurifaxi bom bom bom, hej!

Jag ska sätta mig och bläddra igenom min "mines pärm" som jag gjorde när jag var 9 år gammal.

Idag när jag skulle låsa upp min ytterdörr gick min nyckelkedja sönder.
Den har hängt med mig i ett par år nu och har aldrig svikit mig. Nu var det helt enkelt dax för den att säga adjö.
Jag får helt enkelt torka tårarna och gå vidare. Numera finns mina nycklar på en blå kedja med trycket "Trysil" på.

                            

                         Grattis till mamma som skulle ha fyllt 50 år idag
                                            
      

        though we gotta say goodbye for the summer
darling, I promise you this
I´ll send you all my love, every dag in a letter
sealed with a kiss     

                        

Jag, Fredrik och Åsa sitter och tittar på resor till Nya Zeeland. Vi börjar disskutera hur långt bort det är, och jag filosoferar i om det är längre dit än till San Fransisco. När vi sedan ser på flygpriserna tycker vi att det är väldigt billigt för en så pass lång flygresa. Åsas kommentar på detta var: "Det går inte att komma längre bort än så, för då är man liksom på väg tillbaka"

Tanken är väl att jag ska städa innan jag går ner på stan, vilket känns jättebra!
Jag får liksom inte ångest längre över städning, så länge jag inte hinner grisa ner allt för mycket innan nästa städtillfälle är det inte så farligt. Ibland kan det till och med vara avslappnande, gud hjälpe mig.

Idag ska flygbokaren från work travel company ringa mig, så att vi kan byta "hemresa" till sydney så att flyget avgår från Auckland i stället. Det går inte att beskriva hur peppad jag är inför den här resan, och hur nervös jag är samtidigt.
Jag, Sandra, Åsa och Scheikz ska bege oss ut på en liten sightseeing, som sagt. För ca 4500 får vi bussresa i en månads tid runt i stort sett hela Nya Zeeland, rabatt på olika aktiviteter, samt boende på de ställen bussen måste stanna över natten. Som Åsa sa, för de där pengarna får vi se ett helt land! Jag blir så glad över den tanken =)

Igår hände en sjukt rolig sak. Jag höll på att laga mat för fulla muggar då ett dolt nummer ringer. Jag tvekar en stund, då jag mest bara har dåliga erfarenheter av dolt nummer, men svarar till slut ändå. Det var någon från något företag som ville ställa mig några frågor. Jag låter henne prata på medan jag är helt inne i mitt pastakokande. Självklart visar det sig att hon ska sälja mig saker, den här gången är det trosor som gäller. Jag tänker liksom mest att säger jag ja till det här kommer jag få massa reklam och skit hemskickat till mig från företaget. Samtidigt spelar det ju ingen roll för mig eftersom att jag ska åka utomlands, och säger jag ja får säljaren provision. Så jag tackar ja, och det blir alldeles tyst i luren. Sen utbryter ett glädjetjut och en mycket välbekant röst skrattar mig i örat.
Det var Charlotte :)
Jag fortsätter att tacka ja till trosorna, för att det var billigt och för att jag älskar Charlotte!
Det är verkligen helt sjukt vad folks telefonröster skiljer sig mot sina normala. Jag trodde först att det var någon av hennes kompisar som hade pratat med mig, och att Charlotte hade tagit över på slutet. Men det var hon hela tiden.
En ganska mysko känsla att inte känna igen rösten på en person vars röst jag har hört i fyra års tid.
Jag saknar henne, jag vill att hon ska komma hem nu.

Dagen har ägnats mycket åt mitt lilla äventyr down under. Tänkte skriva en liten uppdatering om läget:

Jag och  Sandra tar tåget den 8 nov kl 17:22 till arlanda. Där hänger vi ett bra tag, då det inte gick något nattåg den här dagen. Klockan 12:30 den 9 nov lyfter vi från stockholm och styr kosan mot Kuala Lumpur, där vi landar 07:00. Klockan 09:00 sätter vi oss på ett annat flyg och styr kosan mot slutdestinationen. Klockan 19:55 landar vi i Sydney.
Vi har boende på hostel i 4 dagar tillsammans med de andra som reser med work and travel company. Vi kommer gå på informationsträff och bara chilla runt i stora staden. Sedan är tanken att vi ska ta oss upp mot Brisbane och Cairns, hur vet vi inte än. I Brisbane befinner sig nämligen Emelie, så henne ska vi hälsa på! Sedan ska det väl dykas och upptäckas  på massa olika ställen. Just den månaden är ganska luddig hittils.
Från Brisbane kommer vi sedan flyga till Auckland- Nya Zeeland. Mest trolig kommer avresedatumet bli 10 december.
Där ska vi förhoppningsvis, och också där mest troligt, möta upp Herr Scheikz och Fru Halvarsson för lite sightseeing.
När jag säger sightseeing menar jag verkligen sightseeing! Vi ska nämligen ta oss runt landet på en månad med buss, och se allt från valar till storstad. Dessutom ska det tittas på sagan om ringen- inspelningar och sandboardas!
Jul och nyår kommer där också, sedan åker jag och Sandra tillbaka till Sydney för att göra gud vet vad.
Därifrån är det nämligen helt blankt. Jag ska jobba, tjäna pengar och testa leva i ett annat land.
Det här känns verkligen som mitt livs äventyr! Trots att jag kommer hinna med många fler såna här upplevelser i mina dagar :)

Jag funderade en stund på om jag skulle göra ett skriftligt löfte här på bloggen. Men jag vågar inte riktigt än.
Det jag tänkte skriva var att jag vägrar åka hem utan att ha hoppat bungy jump.
Har sagt länge att om jag skulle klara av att hoppa från en klippa eller en bro med endast ett snöre som livslina skulle jag aldrig mer tvivla på mina egna förmågor! Då skulle jag känna att jag klarar av precis allting!
Vi får se om jag bestämmer mig för att lova mig själv det eller inte.

Igår kväll när jag kom från Ica satt han vid gungorna och tittade på mig. Sen på kvällen förflyttade han sig bort mot träden. När jag drog upp persiennerna i morse var han det första jag såg - han skuttade från mataffären mot gräsmattan och just nu sitter han och äter från rabatterna.

Tilläggas bör att den här lilla gnagaren befann sig på gräsmattan den kvällen jag började flytta hit.

  
Nu tar jag med mig Camilla och åker till Sundsvall. 
Lägger in en liten bild på Seinfeldt också, bara för att de är så GRYMT BRA!





                                                                             

"Som jag skrev förut, man tappar verkligen det här med skrivningen om man inte håller igång. Ju för tiden har jag svårt att uttrycka mig i skrift, vilket känns jättekonstigt! " - Nämnde jag att jag numera har svårt för att uttrycka mig i skrift?

Ny dag- nya möjligheter!

Det där med kuddtvättningen gick ju sisådär kan jag säga, två av tre överlevde!
En av dem gick det nämligen hål på, så när jag öppnade maskinen vällde det ut kuddinälvor så det stod härliga till!
Fick därför kliva upp sju i morse för att ringa vaktis och berätta om den olyckliga lilla händelsen.

Jag ser verkligen fram emot mina två lediga månader. Jag ska hinna med mycket innan jag åker!
Åsa sa till mig att jag borde promenera runt i Östersund och titta på det jag åker ifrån. Hon är så klok, min Åsa.
Jag ska hitta nya affärer att utforska, fika på nya fik och i allmänhet bara vara en riktig turist i min egen stad.
Jag vill se Moose Garden och stället där guckuskon växer. Jag vill dessutom ta upp skrivningen igen, när jag var yngre skrev jag jättemycket. Vet inte hur många smånoveller som ligger och samlar damm på vinden, skulle gissa på massor.
Som jag skrev förut, man tappar verkligen det här med skrivningen om man inte håller igång. Ju för tiden har jag svårt att uttrycka mig i skrift, vilket känns jättekonstigt!

Igår var vi på krogen, utklädda till det motsatta könet. Jag var Matz, den snoffsiga norrlänningen som under kvällen kom ut ur garderoben. Detta innebär att jag igår var en tjej som var utklädd till kille som gillade killar.
När jag vaknade var jag tillbaka i tjejstadiet. Kändes bra =)
Grattis igen Fredrik.

Jag har tvättstuga idag, och jag har bestämt mig för att tvätta mina kuddar! Visst har du en duktig dotterdotter, mormor? :)
Tanken är också att jag ska städa lite, i morgon kanske Stina kommer förbi och kikar på lägenheten.

Jag har börjat lyssna på Håkan Hellström igen, för ibland behövs han.

Jag har som vanligt börjat med mina nedräkningar. Denna gång räknar jag ner till dagen då jag Sandra och mest troligt Jenny flyger till Sydney. Ibland kan det vara farligt att ha nedräkningar, för att man missar lite det här med att "leva i nuet".
Men det tycker jag att jag lyckas ganska bra med i alla fall!

Idag på jobbet bråkades det i en stuga. Inte mellan oss städisar, utan mellan två gäster. Creepy!
Och jag kom på den briljanta idén att börja kalla mopp för mupp i stället. För att lägga in lite humor i tillvaron.
Fast humor har vi hunnit med idag! På lunchen fick Annaida mig att äta en halv matsked kanel. Jag spottade och frustade som en tok, ni ANAR inte hur torr i munnen man blir av kanel! Annaida och Jenny fick också testa, dom såg ut att tycka det var lika roligt som jag tyckte att det var.
Golfbilen har gett järnet idag igen, på slutet var han lite däven.
Dessutom börjar vi städa ur stugorna nu. När hände detta frågar jag mig? När tog sommarsäsongen slut?
Det blåser HÖST ute! Jag tycker inte om det här...det ska vara sommar och sol!

Det är dammigt under mig säng. Mikes tvspel ligger kvar här och i måndags red jag och maria ner mina käpphästar till stallet igen. Barndagen gav dem en chans att glänsa- vilket de inte var sena med att ta vara på!
På mitt skrivbord ligger det en nyckelkedja med Trysil-loggan på. Jag saknar skistar ibland.

Yran är över.
Östersund är tomt igen, vilket inte gör mig ett dugg just nu. Nu har jag fått tillbaka min lugna stad igen!
Men jag ska absolut inte klaga på helgen, eller veckan kanske man ska säga? Det har varit full rulle i en veckas tid. Maria har bott hos mig under hela festivalveckan och vi har haft riktigt roligt :)
Det som är lite jobbigt med hela helgen var väl att jag jobbade, men det gick riktigt bra ändå. Söndagen var tämligen olycklig, men det hade vi ändå räknat med. Vi städade som galningar den dagen.

Ni kanske undrar hur det har gått med mitt mål från förra inlägget?
Jag kan inte påstå att jag har varit jätteduktig, men det är på gång! När jag handlar riktar jag numera mitt "hej" och "tack" till kassörskan, inte snett nedåt in i min plånbok. Det går framåt!

Jag har även bestämt mig för att börja skriva ner bra saker som jag gör i min vardag. Enligt boken "Självkänsla nu!" ska det vara jättebra för självkänslan. (Tack för boken mormor och morfar)

Idag när jag var på badet hängde det ett snöarmand i mitt skåp. Det var inte mitt.
Så jag tog det till receptionen och lämnade in det. Ganska självklart, så ska man ju göra. Men det kändes riktigt bra!
Det finns nog många som skulle gå efter "den som hittar får det"- filosofin.

Ska också berätta att mitt jobb kan vara väldigt underhållande ibland! Speciellt när man placerar Camilla i golfbilen och i närheten av en brant nerförsbacke. Vill ni veta hur det slutade? Jag har det på film =)

Nu ska jag diska, och sen kila ner till johan där det bakas!