På Charlottes begäran
Tänk dig detta scenario:
Du har en fullpackad väska, en ganska stor väska. Du är ute på stan och stannar för att försöka få tag på något litet i väskan. Kanske mobilen eller mp3-spelaren. Vi tar mp3-spelaren eftersom att den har jobbiga sladdar och grejer.
Utsätts du för detta har du två alternativ; Antingen plockar du ut alla stora grejer för att plocka fram det du letar efter, eller så börjar du gräva runt och flytta runt på grejer.
Jag väljer alltid alternativ nummer två. Jag blåvägrar att stanna upp, mest troligt sätta mig på huk på vägen och börja plocka upp grejer ur väskan. Dels för att jag aldrig vet var jag ska lägga grejerna jag tagit ur väskan och dels för att jag känner att jag gör något väldigt vardagligt och konstigt ute bland folk.
Grejen är den dock, att alltid när jag kämpat ett bra tag med alternativ nummer två (gärna stått konstigt vriden med axelbandet på sniskan för att jag vägrar sätta ner väskan) så tvingas jag ge upp och gå över till alternativ nummer ett.
Varför lär jag mig aldrig?
Senaste veckan har det delvis hänt mycket och delvis hänt ingenting alls. Jag har idag, som exempel, gått ut en gång. Då tog jag mig till Lidl för att köpa en Twix. Jag har sett på så mycket TV senaste dagarna att jag kan alla reklamer utantill och vet exakt när vissa repriser igår.
Dessutom har morgonritualien blivit att se dubbelavsnitt av Sjunde Himlen innan jag startar dagen. Robin är måttligt road :)
Men det som har hänt är att jag har fått jobb! Mycket trevligt är det.
Jag ska hålla i ett Aqua Workout- pass på tisdagar kl 19:05 på badhuset här i Kalmar. Jag börjar i slutet på augusti, men har redan börjat slipa på program och så. Det ska bli jätteroligt att börja, och folket där är så otroligt snälla.
Jag ska även få jobba på timmar på Aqua Floating som massör, toppen!
Robin jobbar mycket nu för tiden, men jag är inte ensam om dagarna. Jag har nämligen minst 140 stycket bananflugor i hemmet. Men igår blev jag less, så jag har nu ställt fram saft med diskmedel i för att ta död på hela hopen.
Hittils har ingen åkt i fällan!
Det brukar drickas drinkar här på helgerna, och en kväll åkte Vegas - glasen fram! Robins drink innehöll Festis Cactus Lime och Lättdryck. Den var lite crazy!
I söndags blev det bakdag och vi gjorde fina Pizzabullar!
Sen blev det vanlig bulldeg!
Och sen lunch med de nybakta puzzabullarna
Det sista som bakades var Telletubbies- muffins. Fatalt spejsade blev dom!
BULLE!
På det stora hela har jag det bra i Kalmar!
Kärlek och Kramar skickas till min familj och mina kära vänner!
Tankar till mitt grannland
Vi vet alla vad som hände i Norge igår eftermiddag.
Hittils är det bekräftat att 92 personer har omkommit, och som det ser ut så kommer de hitta fler ute i vattnet som inte har orkat simma i land, eller som har blivit skjutna i vattnet.
Man kan inte vara mer människa än att gå till sig själv när sånt här händer. Tänka vad som skulle hända om en sån här sak händer i min närhet. Vad skulle jag göra om jag blev utsatt?
Det går inte ens att tänka sig, det är alldeles för stort. Hemskt.
Man går inte säket någonstans längre. Om det här kan hända i en lugn och fridfull stad, och på en ö där det hålls ett sommarläger, så kan det hända var som helst.
Alla tankar går till Norge idag.
Get ready for action!
Först måste jag skriva att jag längtar efter alla er och vill så gärna ses så fort det bara går!
Storsjöyran blir det inget av eftersom att det börjar hända grejer här i Kalmar, plus att jag inte äger många ören nu för tiden.
Jo, vad har hänt då? Först och främst så har jag och Robin tagit ytterligare ett steg i vårat förhållande.
Vi har nämligen köpt levande växter! Förra helgen tog vi TurboGlenn till Plantagen och inhandlade gröna växter, en fin växt med fina blommor, och ett Olivträd! Det sistnämnda var på Robins villkor, och han är väldigt stolt!
Här kommer lite bilder på de små miraklen:
Jag och Robin är också små mirakel!
Jag har dessutom fått lite napp på jobbfronten! Jag har fått ett fast Aquapass på badhuset här i Kalmar och börjar den sista augusti. Det ska bli riktigt roligt! Så nu jobbar jag på programmet och ska redovisa det nästa vecka.
Sen kanske jag få massera lite på Aqua Floating nästa vecka. Så det börjar ta fart!
Robin kom in på sin utbildning så han kommer jag inte se mycket av i höst! Nollning ni vet, jag har hört att det är rätt intensivt.
Däremot så har jag fått ett ganska stort bakslag. Jag fick veta i måndags att de mest troligt inte kommer starta någon Sjukgymnast i Kalmar över huvud taget. Så en av de stora anledningarna till att jag flyttade hit har försvunnit.
Visst, jag kan ju bo här ändå och jobba och så. Men jag vill inte skjuta upp utbildningen för länge, eftersom att min plan är att åka ut i världen igen när jag är klar.
Så planen är nu att plugga upp betygen och se vad som händer. Men det känns väldigt väldigt tråkigt och det är så typiskt att nu när jag och Robin för en gångs skull bor på samma ställe så ska något skita sig.
Men tillbaka till en rolig sak! Jag ska hämta min cykel idag, som är sprillans ny i däcken och redo för race nedför kullerstensbackarna. Se upp för oss i sommar!
Möbeldagen
En dag på Öland - ibland har man det bra!
Strongbow och Sallad på Resturang Zegel
Vardagsrummet
Skåda, Gott Folk! Första möbeln jag och Robin äger tillsammans!
Skrivbordet
Självklart är mina husdjur med
Och Självklart ska kärt folk finnas med
Nog för att jag är van att Jenny inte är med mig, men jag börjar faktiskt lessna på att jag inte får träffa henne varje dag. Snart är det dax att hon och jag får bo på samma ställe, och därmed PASTA!
Idag var jag på arbetsintervju och det gick bra. I morgon ska de ringa, så får jag se vad som händer.
Jobbet innefattar vattengympa och kanske lite mer. Nu hoppas Lisa på det bästa! För Lisa vill inte fortsätta leva på luft.
Gottegrisen
Idag börjar jag känna mig Hemma här i Kalmar. Robin började inte förän fyra, så vi har ägnat förmiddagen åt att bära ner alla flyttlådor och resväskor till förrådet. Vi hann båda irritera oss på konstruktionen av källaren och de satans dörrarna. 4 dörrar måste vi ta oss igenom för att få in grejerna i förrådet, och inte en av dessa dörrar har en spärr så att dörren hålls öppen. Så när men kommer där med en flyttlåda blir det ett jävla tjorv att försöka låsa upp, öppna, hålla öppet när man kravlar sig förbi för att till sist stänga dörren utan att träffa sin egen hälsena.
Borde inte vicevärden/vaktmästaren inse att det ibland fraktas stora saker mellan lägenheter och just förrådet, och att det kanske behövs lite underlättning för att ta sig fram?
Vi klarade oss utan skråmor i alla fall. Och vårat förråd ser numera ut som att vi har bott här i 8 år.
Jag äger för mycket grejer.
Det skedde en liten missbedömning på tiden idag också, när vi trodde att klockan var halv tre så var den in fact halv fyra och Robin fick kasta i sig maten för att hinna till jobbet. Så jag blev lämnad ensam med 4 mazariner som vi köpte. Det var inte så bra.
När jag öppnade mazarinpaketet märkte jag hur oförsiktig jag var. Jag drog och slet i förpackningen så att en av mazarinerna blev halvt mosad. Och om jag tänker efter så beter jag mig såhär hela tiden när jag ska öppna förpackningar som innehåller godsaker. Chokladkakor river jag upp jättefort, jag blir tokig på godispåsar som inte har en sån där klyka där man kan öppna i hörnet, utan biter och sliter tills hela påsen slits upp och det ligger godis över hela golvet. Enda gången jag är lite eftertänksam är när jag öppnar chipspåsar. För det är aldrig okej att öppna en chipspåse i fel ände!
Nu när det är undanplockat och städat så tänkte jag gå lös med kameran, så stay tuned. Bilder kommer snart!
these streets
Jag såg Vem Vet Mest. Jag är väldigt vuxen i Kalmar.
Ny stad, Ny start
Sådär. Då tänkte jag försöka börja skriva igen. Detta av olika anledningar:
1. Jag har tappat 60% av mitt ordförråd, i alla fall känns det så.
2. Jag behöver något att göra.
3. Jag bor borta från båda mina familjer numera och vill att de ska veta vad jag gör om dagarna, att vardags- iformationen inte tappas.
Jag har flyttat till Kalmar. Den 5 juli 2010 är datumet då Lisa Goop blev invånare i södra sverige och sambo.
Som jag sa till Robin, det här är hittils det största steget jag tagit i hela mitt liv. Resan till Australien är ingenting i jämförelse med det här. Den här gången gör jag något som binder mig till något, vilket är så ofantligt stort i mina ögon. Jag har öppnat dörrarna och släppt in en person så nära inpå livet som det går. Jag delar ett hem med Robin, och på så sätt också en tillvaro med Robin. Jag vill inte säga att jag delar ett liv med honom än, det låter så stort.
Det är skrämmande, spännande och självklart helt underbart eftersom att det är Robin jag delar allt det här med. Han är den finaste som finns.
Så vad står på schemat framöver?
Vad fan vet jag... jag kan inte påstå att Kalmarflytten var genomtänkt på alla plan. Jag hade inget jobb när jag kom hit, och jag är väl inte helt hundra på att jag har det idag heller. Jag var på en arbetsintervju i fredags på ett massage- ställe i centrum, och jag ska få provmassera där till veckan. Så det håller jag tummarna för!
Planen för hösten är att jobba och kanske läsa upp en kurs eller två. Jag vill inte bara jobba, trots att jag verkligen skulle behöva några månader att jobba upp lite pengar. Vi får se vad jag hittar på.
I fredags testade jag Healing. Det var hittils det flummigaste jag varit med om, och det var helt sjukt häftigt!
Jag låg på rygg på en brits i 45 minuter medan terapeuten, som hon försökte förklara det, "drog ut dålig energi och fyllde på kärleksfull energi till kroppen".
Jag vet inte om det var för att jag är väldigt öppen för det alternativa eller för att jag hade varit på en 45 minuters floating precis innan, men jag kände i princip allt hon gjorde. Och hon rörde mig inte.
Det häftigaste var trycket jag kände över brostkorgen, jag var tvungen att öpnna ögonen för att se om hon hade råkat rört mig. Hon hade händerna 50 cm ifrån min bröstkorg.
Efteråt sa hon att jag hade väldigt lätta energier att arbeta med, vad nu det ska betyda.
Jag gissar på att ju mer öppensinnad man är för såna här saker, desto med "öppen" är själen.
Fränt var det i alla fall. Nästa gång blir det ande-seans.
Om dagarna jobbar Robin, och jag packar upp och pysslar hemma. Jag älskar att vara ensam för det mesta, och nu är inget undantag. Men när jag är ensam här i Kalmar känner jag mig ensam på ett helt annat sätt. Då jag var ensam i lägenheten i Östersund visste jag att vännerna var en promenad bort. Eller en trappuppgång bort.
Nu är dom nästan ett helt land bort.
Det är sådan stor skillnad på ensamhet och ensamhet. När man har nära och kära omkring sig men väljer att spendera en kväll ensam så är det mest bara mysigt. När man däremot inte har valt att vara ensam så blir det helt plötsligt en annan historia. Så kunde jag känna i Östersund också, om alla andra var upptagna och jag satt själv i lägenheten.
Nu har jag iof varit ifrån Östersund ett ganska bra tag, så det här att vara ifrån vännerna är inget nytt bara för att jag flyttat hit. Men nu känns det mer permanent. Jag är ganska säker på att jag inte kommer tillbaka till Östersund på några, eller många, år. Och mina vänner sprids för vinden sakta men säkert de också.
Slutsats: Telefoner och facebook är väldigt bra uppfinningar ändå!
En ny era helt enkelt! Men jag är inte orolig.
Idag gjorde jag ett träningschema, så i morgon börjar mitt nya liv (igen)!
Nu kör vi! Full fart!
