Veckans mål:
Jag ska börja se folk i ögonen mer
4 juli
Hej.
Jag tror bestämt att jag ska utnämna denna dag som vårens bästa hittils. Jag kan inte minnas sist jag hade en sån bra dag. Allt bara flöt på!
Vaknade 8 i morse, drog mig lite och klev sedan upp för att äta frukost. Hade lite klädångest, men efter att det löste sig cyklade jag ner till stan. Solen sken och värmde mig sådär perfekt som den kan göra ibland.
Nere på stan tog jag ut pengar på banken, då mitt kort stoppades in i en bankomat på peace and love i lördags för att sedan aldrig komma ut igen. Sedan träffade jag Sara, äntligen!
Som jag har längtat. Det blev en 3 timmar lång lunch på Prästgatan 12, ett halvår är lång tid att ta igen!
När jag cyklade hem kände jag mig 20 kilo lättare. En härlig känsla.
Väl hemma åts det mat samt ordnades med lunchlåda innan det var dax att kila ner till stan igen.
Jag får nämligen låna Jennys kuse medan hon är borta, så idag passade jag på. Jag och Chicko hälsade på varandra och tog sedan en lång promenad runt byn. Solen sken och hästryggen var lika underbar som alltid.
Har ni tänkt på att allting blir så mycket vackrare från en hästrygg? Jag lade märke till precis allting. Minsta lilla grässtrå fick mig att le. Chicko såg nöjd ut han med, förutom då en väldigt skrämmande trästock låg i vägen. Jag kunde inget annat än skratta. Jag saknar tiden då jag Sandra och Jenny var ute och red på kvällarna när hästarna stod på bete. Ronja var rund som en tunna men pigg som en lärka! En gång stannade vi på en äng och tittade på solnedgången. Vem behöver terapi, meditation eller yoga när det finns hästar?!
Nu på kvällen har jag kikat på tv, druckit lite cola och bara njutit. Nu ska jag sova för att orka med i morgon.
Storsjöcupen slutar nämligen, och minst 90% av alla fotbollsfamiljer bor på campingen. och ALLA kommer åka i morgon. Det innebär en jäkla massa jobb för oss i städet.
Men det gör ingenting, för den här dagen kommer jag kunna leva på länge.
Jag tror bestämt att jag ska utnämna denna dag som vårens bästa hittils. Jag kan inte minnas sist jag hade en sån bra dag. Allt bara flöt på!
Vaknade 8 i morse, drog mig lite och klev sedan upp för att äta frukost. Hade lite klädångest, men efter att det löste sig cyklade jag ner till stan. Solen sken och värmde mig sådär perfekt som den kan göra ibland.
Nere på stan tog jag ut pengar på banken, då mitt kort stoppades in i en bankomat på peace and love i lördags för att sedan aldrig komma ut igen. Sedan träffade jag Sara, äntligen!
Som jag har längtat. Det blev en 3 timmar lång lunch på Prästgatan 12, ett halvår är lång tid att ta igen!
När jag cyklade hem kände jag mig 20 kilo lättare. En härlig känsla.
Väl hemma åts det mat samt ordnades med lunchlåda innan det var dax att kila ner till stan igen.
Jag får nämligen låna Jennys kuse medan hon är borta, så idag passade jag på. Jag och Chicko hälsade på varandra och tog sedan en lång promenad runt byn. Solen sken och hästryggen var lika underbar som alltid.
Har ni tänkt på att allting blir så mycket vackrare från en hästrygg? Jag lade märke till precis allting. Minsta lilla grässtrå fick mig att le. Chicko såg nöjd ut han med, förutom då en väldigt skrämmande trästock låg i vägen. Jag kunde inget annat än skratta. Jag saknar tiden då jag Sandra och Jenny var ute och red på kvällarna när hästarna stod på bete. Ronja var rund som en tunna men pigg som en lärka! En gång stannade vi på en äng och tittade på solnedgången. Vem behöver terapi, meditation eller yoga när det finns hästar?!
Nu på kvällen har jag kikat på tv, druckit lite cola och bara njutit. Nu ska jag sova för att orka med i morgon.
Storsjöcupen slutar nämligen, och minst 90% av alla fotbollsfamiljer bor på campingen. och ALLA kommer åka i morgon. Det innebär en jäkla massa jobb för oss i städet.
Men det gör ingenting, för den här dagen kommer jag kunna leva på länge.
