kvävd av min egen stad

Man blir ju bara rädd.
Ibland kan man inte nöja sig med det man har helt enkelt. Jag menar, här sitter jag i jordens mysigaste lägenhet. Sådär lagomt stökig som jag vill ha den, i det bästa området i Östersund. Med ICA bakom knuten och härliga grannar inom räckhåll. Min bil går som en klocka, hyran är hyperlåg och jag kan titta på tv varje dag.
Jag har mina vänner, som jag inte ens kan beskriva med ord. Ordet underbara börjar bli enformigt och obetydligt. Dom är helt enkelt bäst. Hela högen! Vi träffas och ses på film om kvällarna, vi äter mat, går på stan och går på krogen lite då och då.
På jobbet trivs jag ju. Trevligt folk, enformigt men ändå helt okej arbetsuppgifter. Jobbar lite ibland, mycket ibland och får ihop sådär lagomt med pengar. Jag får träna på kvällarna vilket får mig att må bra. Jag kan ta långa promenader med min Ipod eller med en god vän. Jag har det helt enkelt bra i Östersund.

Men ändå vill jag bara så långt bort från den här staden som det bara går. Nu på en gång.

pause

Hej svejs på er.

Nu tar jag med mig min kära krokombo sandri och drar till Duved över helgen =)
Tyckte att jag behövde en skistarpaus.. och väljer att åka till fjällen :p
hehe. Men Jenny håller ju låda där uppe nu, klart vi ska åka dit! :D
En liten del av Dvärsätt i Åre!

På tisdag är det igång igen. lite jobb väntar. Mycket händer under jul. många ringer. men men. snart är det januari =)

Nu ska bilen skottas fram! :D

december

december månad har börjat. sista månaden på 2007. Snart dax för årsutvärdering helt enkelt.
jobbar rätt lite denna månad, vilket gör ingenting. Skistar står mig upp över öronen. Men jag trivs.
Det är aldrig några fel på mina jobb. Så min slutsats är att det är mig det är fel på.

jag har en sista chans att räta till saker, ta tag i mig själv. vill inte sluta året som jag började det.
Jag har så jävla mycket jag vill säga till mig själv. det är bara så sällan jag lyssnar på mig själv, utan bara fortsätter som vanligt.
Du är så jävla falsk lisa.. red ut det här nu!

saknar mitt gamla liv. jag saknar promenaderna i dvärsätt. jag saknar alla fikakvällar med sandra och jenny. alla kvällar då vi har varit hos jenny och kollat på film och ätit pizza som hon har med sig från jobbet. alla godispåsar och filmer från statoil. alla gånger jag har gått hem och sett in i mitt köksfönster, alla gånger jag gick in i min hall och kände mig hemma. alla sena kvällar i stallet. Ronja. Telma, Boy. Sabrina.
min lillebror, pappa. dom är långt borta. saknar tacomiddagarna hemma.
mamma. mest saknar jag henne. hon är borta och jag kommer aldrig mer få träffa henne.
det blir hemskare ju mer man tänker på det. ett barn ska inte behöva välja vilka blommor som ska ligga på sin mammas kista. det har snart gått två år och jag kan fortfarande inte förstå vad som har hänt. jag måste koncentrera mig för att komma ihåg när hon blev sjuk, vilken dag hon dog. eftersom att allting bara är en dimma för mig.

RSS 2.0