In these bodies we will live

Hej!

Sådär. Då tänkte jag försöka börja skriva igen. Detta av olika anledningar:
1. Jag har tappat 60% av mitt ordförråd, i alla fall känns det så.
2. Jag behöver något att göra.
3. Jag bor borta från båda mina familjer numera och vill att de ska veta vad jag gör om dagarna, att vardags-    iformationen inte tappas.

Jag har flyttat till Kalmar. Den 5 juli 2010 är datumet då Lisa Goop blev invånare i södra sverige och sambo.
Som jag sa till Robin, det här är hittils det största steget jag tagit i hela mitt liv. Resan till Australien är ingenting i jämförelse med det här. Den här gången gör jag något som binder mig till något, vilket är så ofantligt stort i mina ögon. Jag har öppnat dörrarna och släppt in en person så nära inpå livet som det går. Jag delar ett hem med Robin, och på så sätt också en tillvaro med Robin. Jag vill inte säga att jag delar ett liv med honom än, det låter så stort.

Det är skrämmande, spännande och självklart helt underbart eftersom att det är Robin jag delar allt det här med. Han är den finaste som finns.

Så vad står på schemat framöver?
Vad fan vet jag... jag kan inte påstå att Kalmarflytten var genomtänkt på alla plan. Jag hade inget jobb när jag kom hit, och jag är väl inte helt hundra på att jag har det idag heller. Jag var på en arbetsintervju i fredags på ett massage- ställe i centrum, och jag ska få provmassera där till veckan. Så det håller jag tummarna för!
Planen för hösten är att jobba och kanske läsa upp en kurs eller två. Jag vill inte bara jobba, trots att jag verkligen skulle behöva några månader att jobba upp lite pengar. Vi får se vad jag hittar på.

I fredags testade jag Healing. Det var hittils det flummigaste jag varit med om, och det var helt sjukt häftigt!
Jag låg på rygg på en brits i 45 minuter medan terapeuten, som hon försökte förklara det, "drog ut dålig energi och fyllde på kärleksfull energi till kroppen".
Jag vet inte om det var för att jag är väldigt öppen för det alternativa eller för att jag hade varit på en 45 minuters floating precis innan, men jag kände i princip allt hon gjorde. Och hon rörde mig inte.
Det häftigaste var trycket jag kände över brostkorgen, jag var tvungen att öpnna ögonen för att se om hon hade råkat rört mig. Hon hade händerna 50 cm ifrån min bröstkorg.
Efteråt sa hon att jag hade väldigt lätta energier att arbeta med, vad nu det ska betyda.
Jag gissar på att ju mer öppensinnad man är för såna här saker, desto med "öppen" är själen.
Fränt var det i alla fall. Nästa gång blir det ande-seans.

Om dagarna jobbar Robin, och jag packar upp och pysslar hemma. Jag älskar att vara ensam för det mesta, och nu är inget undantag. Men när jag är ensam här i Kalmar känner jag mig ensam på ett helt annat sätt. Då jag var ensam i lägenheten i Östersund visste jag att vännerna var en promenad bort. Eller en trappuppgång bort.
Nu är dom nästan ett helt land bort.
Det är sådan stor skillnad på ensamhet och ensamhet. När man har nära och kära omkring sig men väljer att spendera en kväll ensam så är det mest bara mysigt. När man däremot inte har valt att vara ensam så blir det helt plötsligt en annan historia. Så kunde jag känna i Östersund också, om alla andra var upptagna och jag satt själv i lägenheten.
Nu har jag iof varit ifrån Östersund ett ganska bra tag, så det här att vara ifrån vännerna är inget nytt bara för att jag flyttat hit. Men nu känns det mer permanent. Jag är ganska säker på att jag inte kommer tillbaka till Östersund på några, eller många, år. Och mina vänner sprids för vinden sakta men säkert de också.
Slutsats: Telefoner och facebook är väldigt bra uppfinningar ändå!

En ny era helt enkelt! Men jag är inte orolig.

Idag gjorde jag ett träningschema, så i morgon börjar mitt nya liv (igen)!
Nu kör vi! Full fart!