In these bodies we will live

känner ni klämkäckheten?

Jag har kommit på en (tragisk) sak. Jag tror att den blogg jag läser mest är min egen.
Inte för att jag tycker att jag skriver bra och inte för att jag tycker att jag är intressant.
Men däremot för att jag väldigt lätt glömmer vad jag egentligen gör med mitt liv.
Så då läse jag det jag har skrivit. Många gånger förstår jag inte hur jag någon gång kan ha tänkt så som jag gjorde den dagen. Ibland läser jag saker jag glömt bort att jag någonsin gjort.
Ibland blir jag till och med glad över saker jag läser. När jag tycker att jag har tänkt kloka saker.

Summan av kardemumman, jag läser den blogg jag själv skriver men vet minst om.


Nu har träningen börjat. Hej hopp i lingonsnåren, nu ska det dansas!
Igår var det träning, jag låg på golvet efter 16 minuter och tyckte att jag var klar för dagen. Men då skulle vi precis börja med styrkan... hjälp?
Idag var med Tribal, och jag börjar tycka att den dansen är det fränaste jag någonsin testat.
Har aldrig gjort något svårare. Tror Charlotte blev frälst så jag hoppas på att hon vill börja.

Min plan är att snart boka resa, börja vänja mig vid att jobba samt åka upp till Jenny någon tisdag och festa med säsongarbetarna på skistar.

Piss och pest (och senapsgas):
- Det är blask ute
- Jag går i mina sommarskor
- Folk envisas med att boka skidresor
- Jag vaknar alltid innan väckarklockan för att jag biter ihop käken så att jag får ont
- Jag har osorterade strumpor i en påse
- Handkrämen är slut
- Jenny är långt borta
- Förälskade människor
- Ferdinand är för långt borta för att jag ska kunna klappa honom på mulen

Guldkorn:
- Jag ska få klippa mig snart
- Charlotte bor ovanför mig
- MIn lägenhet är alltid varm
- Tuld är hemma
- Träningen har börjat
- Sara är ute på sin drömresa (vilket är piss och pest också eftersom att hon inte är hemma)
- Camilla gör mig glad


Nu ska jag göra som min nyfunna förebild och nätdejta på Blocket
eller nåt