In these bodies we will live

Nu så, nu tror jag att det är dax för en till omgång.
Orkar jag?
Faktiskt inte. Men det är bara att vänta och se.... det kan ju bara vara så att jag inte hörs också.
Det gör mig ju så mycket lugnare.

Dagen har varit bättre än igår, om man säger så.
Har fixat lite inför balen i alla fall... det är ju en start.
Skolan går åt helvete. Det kanske ser ut som att jag lyssnar, men inte ett enda jävla ord fastnar.
Skulle aldrig i hela mitt liv komma ihåg vad Micke sa i morse om bildspelet de visade.

Trodde att dansen skulle hjälpa, men nejdå... halsen tjorvar, och jag tjorvar också.
Fick i alla fall en trevlig kväll uppe hos Sara. Desperate och balprat.

Fy fan.. jag vill bara skrika. Borra ner huvudet i kudden och bara skrika ut allt.
Men det är folk här.

Hur tragiskt får man bli?
Jag kan verkligen konsten att dra ner mig själv.

jag vill ha tillbaka min mamma. jag saknar att sitta och lyssna på hennes röst.