dalmasliv
huvudgrejen med Mora är att man aldrig aldrig ALDRIG får vara ifred.
För när man tror att man ska få en lugn stund så kommer någon familjemedlem och har någon fixidé som de aldrig någonsin har haft förut. Så förmodligen är det endast för att jävlas.
okej, jag är aningens less. Men det är ju bara jag som är van att vara ensam. Inget ont mot familjeresterna. Men det här med att jävlas med mig bara för att få se mig koka och käka alvedon resten av dagen tycker jag inte om.
Finns liksom ingen respekt här. Spelar ingen roll om man säger att man är trött, orkar inte eller har ont i huvudet eller något sånt. Det blir nästan bara värre. Då är man lat, och får förmodligen ännu mer att utföra, helst på direkten.
Så... nu har jag fått spotta lite på resterna av min familj. Jag har i alla fall haft en mycket trevlig helg!
Midsommarafton bestod av MAT. Farmor äger på det där med mat =)
Vi åt och umgicks som vanligt, min släkt har konstiga samtalsämnen. Sedan nubbades det ganska friskt så min pappa var jobbig. Han och fasters man cyklar in, vi tar bilen. I gropen var det mycket folk, majstången hissades och jag frös. (gropen är stället i Leksand där sveriges största midsommarstångsresning håller till. Majstången är 25 meter. Och ja, gropen är faktiskt en stor grop)
Efter ungefär 158 "ööööööööj" var stångfan uppe, och jag var måttligt less på att det var kallt och att jag inte fick dricka. Så jag och bror åker hem. Vi letar först efter en mack som var öppen, men nej nej.
Sen sitter jag hemma hos farmor och farfar och tittar på film och myser. En efter en ramlar midsommarfirarna in och det var dax att sova.
Midsommardagen började 09:00, men bror sov fram till en kvart innan vi skulle åka.
Det var full rulle! In från vävstugan, äta en tallrik fil, på med paltorna och dra en kam genom håret.
När jag säger paltor menar jag Leksandsdräkten. Ja faktiskt, det är tradition. Varje midsommardag har jag folkdräkt på mig och åker till kyrkan, ibland i en kyrkbåt. Mest bara för att det har varit så i alla år, men också för att det gör farmor glad.
Dräkten är fin. Man har vita strumpbyxor och svart kjol som är lite mer än knälång. Man har dessutom ett förkläde, brukar vara olika för olika tillfällen. Nu skulle vi till kyrkan, så då var det blått förkläde som gällde.
Sedan har man en vit omlottskjorta och ett snörliv över som är röd-rosa med brodyrer på. en sjal läggs över axlarna och fästs fram med en fin liten brosch. Sedan är man all sett! Eller ett rött band brukar man knyta i håret också. Så... onödigt vetande, men det pysslar jag med på midsommardagarna.
Kyrkan var varm, men jag satt kvar hela tiden. Jag är väldigt duktig, men jag undrar om "gud" faktiskt ville ha mig här. Jag tror ju inte på honom. Satt mest bara där och väntade ut gudstjänsten. Knöt aldrig händerna, var aldrig med på någon av bönerna. Jag sjöng med när det var någon sommalåt, inget annat.
För om gud finns är han bara elak mot folk. Han har då fan inte gett mig livet, det tror jag bestämt att mamma och pappa gjorde. Finns han så tar han bara folk ifrån mig. Jag är väldigt arg på honom.
Nej orka sitta här längre.. ska sysselsätta mig.
Jag saknar vännerna.
