let me be the one you call
If i jump, Ill break the fall.
Fast det vet jag ju inte om jag orkar. Men det spelar ingen roll, så länge jag får känna mig behövd.
Jag kan ju ändå inte hjälpa mig själv.
Idag tyckte jag att allt skulle gå bra, jag hade ju så mycket att göra!
Och det har egentligen varit en bra dag!
Traskade ner till stan, gick in på skolan för att hämta ett block.
Hatade att gå igenom skolan. Tanken är ju att man ska vara tillbaka där på tisdag.
Hittade Joanna vid övergångsstället (har haft en del möten just där i dagarna, intressant!)
Gick in på bibblan för att lämna tillbaka böcker, blev rädd för systemet och gick ut igen. Hade ändå inte tid.
Gick till svenskan med tungt hjärta. Satt i en och en halv timme, sluddrade och fuckade upp det helt och hållet. Då gick jag på rast, köpte godis (bra där lisa) och köpte en korv.
Gick tillbaka med lite lättare hjärta eftersom att det bara var 45 minuter kvar.
Sålde den andra för dagen och blev lite glad. Så jag gick därifrån rätt så nöjd ändå.
Gick ner till jocks och cyklade 20 minuter, dåligt!
Bytte om, gick till Camillas jobb. Sen åkte vi till bowlingen, det var trevligt!
Tog en tur till drive in där det blev el maco :)
Sedan hem till mig där vi kollade på Dagboken. Den var bra.
Men det finns faktiskt inte såna där kärlekshistorier... Så den kändes orealistisk.
ELLER SÅ ÄR DET JAG SOM ÄR SÅ FÖRBANNAT JÄÄVLA NEGATIV!!!!!!!!!
Jag orkar inte med mig själv. Varför är jag så jävla tråkig?
Varför är det alltid jag som lyckas med dumma saker, göra illa folk när jag inte menar det, gör bort mig, säger fel saker vid fel tillfällen, sabbar ögonblick?
Det känns som att alla måste ge mig handikapp för att jag ska förstå saker. De måste förklara extra noga för mig, behandla mig som att jag inte förstod bättre.
Det kanske bara är så att jag har taskig timing. Men ska man måsta känna att man är en börda?
Faktiskt inte.
Nedräkning till skolan börjar. Jag vill inte, det är för mycket folk där!
Åt helvete med skolan, åt helvete med skolböckerna, åt helvete med allt!
Jag tror inte att jag tror på världen längre. Den är ond.
Eller så är det jag som är ond. I såna fall tror jag inte på mig själv längre.
Fast det vet jag ju inte om jag orkar. Men det spelar ingen roll, så länge jag får känna mig behövd.
Jag kan ju ändå inte hjälpa mig själv.
Idag tyckte jag att allt skulle gå bra, jag hade ju så mycket att göra!
Och det har egentligen varit en bra dag!
Traskade ner till stan, gick in på skolan för att hämta ett block.
Hatade att gå igenom skolan. Tanken är ju att man ska vara tillbaka där på tisdag.
Hittade Joanna vid övergångsstället (har haft en del möten just där i dagarna, intressant!)
Gick in på bibblan för att lämna tillbaka böcker, blev rädd för systemet och gick ut igen. Hade ändå inte tid.
Gick till svenskan med tungt hjärta. Satt i en och en halv timme, sluddrade och fuckade upp det helt och hållet. Då gick jag på rast, köpte godis (bra där lisa) och köpte en korv.
Gick tillbaka med lite lättare hjärta eftersom att det bara var 45 minuter kvar.
Sålde den andra för dagen och blev lite glad. Så jag gick därifrån rätt så nöjd ändå.
Gick ner till jocks och cyklade 20 minuter, dåligt!
Bytte om, gick till Camillas jobb. Sen åkte vi till bowlingen, det var trevligt!
Tog en tur till drive in där det blev el maco :)
Sedan hem till mig där vi kollade på Dagboken. Den var bra.
Men det finns faktiskt inte såna där kärlekshistorier... Så den kändes orealistisk.
ELLER SÅ ÄR DET JAG SOM ÄR SÅ FÖRBANNAT JÄÄVLA NEGATIV!!!!!!!!!
Jag orkar inte med mig själv. Varför är jag så jävla tråkig?
Varför är det alltid jag som lyckas med dumma saker, göra illa folk när jag inte menar det, gör bort mig, säger fel saker vid fel tillfällen, sabbar ögonblick?
Det känns som att alla måste ge mig handikapp för att jag ska förstå saker. De måste förklara extra noga för mig, behandla mig som att jag inte förstod bättre.
Det kanske bara är så att jag har taskig timing. Men ska man måsta känna att man är en börda?
Faktiskt inte.
Nedräkning till skolan börjar. Jag vill inte, det är för mycket folk där!
Åt helvete med skolan, åt helvete med skolböckerna, åt helvete med allt!
Jag tror inte att jag tror på världen längre. Den är ond.
Eller så är det jag som är ond. I såna fall tror jag inte på mig själv längre.
Kommentarer
Trackback
