In these bodies we will live

Konstigt... att dagarna kan kännas så lika.

Just nu kan jag bara säga en sak: Welcome to the black parade.
Där är jag just nu. Skulle kunna döpa om min blogg.

Saker jag tänkte göra idag när jag vaknade:
- Gå på jocks innan två.
- Jobba mellan två och fem
- Hänga upp mitt draperi
- Diska
- Torka golven

Saker jag har gjort idag:
- Ätit
- Kollat på resor jag aldrig skulle ha råd med
- Nästan packat ihop träningskläder
- Nästan plockat fram min svenskan-pärm

Sammanfattning: HELVETE!

Men, som min låt säger... "we´ll carry on..."
Fast det är inte så jävla lätt!

Den här veckan räcker inte till... imorgon:plugga pa, torsdag:jobba?.
Sen är det i princip helg. Sen är det måndag och skola.
Sammanfattning: HELVETE!

Jag SKA ut i friska luften. Jag SKA diska när jag kommer hem ikväll.
I morgon SKA jag torka golven och jag SKA hänga upp gardinerna.
På torsdag SKA jag jobba mellan två och fem. Jag SKA hämta mina papper på skolan och jag  SKA hänga upp draperiet.
och jag SKA lära mig att somna på nätterna igen. Det känns viktigast.

Jag saknar körskolan. Även fast den innebar ångest till tuusen och vissa tårar framför ratten.
Känslan att lyckas med körningen var värt all möda, och nästan alla pengar.
Bäst var det när jag körde från parkskolan till vägverket på min uppkörning. Halva mig var säker på att jag hade kuggat eftersom att jag hade fått köra så kort tid. Andra halvan kände på sig att han redan hade bestämt sig för att jag hade klarat mitt körkort.
Den förvirrade känslan var nästan bättre än känslan när han sa "på körningen blev du godkänd".
Jag blev inte ens glad. Tror jag svarade något i form med "vad skönt då..".
Haha! Lisa, Lisa... Ibland roar du till och med mig.

Oh! Nästan så att lite motivation ramlade ner på mig nu!
Tänk om jag skulle hänga upp draperiet innan jag ska till stan? Och tänk om jag skulle torka lite golv? Och tänk om jag till och med skulle fylla i min lönerapport?
Vad överraskad jag skulle bli...

Jag tror att mycket i min framtid kommer bli kämpigt.
Men jag vet att den 9 april kommer vara nästan lika fantastisk som 8 november!
Jag vet att den här terminen kommer bjuda på många skratt, men också många tårar.
Klassen ska splittras, man ska hitta sin egna väg här i världen.
För en sak har jag lärt mig... Vägarna byggs inte av sig själva!
Man får bygga dem själv, ändå från grunden. Visst, det fixar jag väl. Men jag är ändå så pass bortskämd så att jag vill att det ska vara värt det innan jag börjar bygga på något. Det får inte finnas något motstånd för mig, tydligen. Då ger jag upp alldeles för fort.
Va fan trodde du Lisa? Tror du det är som att bygga plastvägar? Det ska fan vara tungt!

Jag och mig själv är lite osams. Återkommer när vi är sams igen.