kvävd av min egen stad

Man blir ju bara rädd.
Ibland kan man inte nöja sig med det man har helt enkelt. Jag menar, här sitter jag i jordens mysigaste lägenhet. Sådär lagomt stökig som jag vill ha den, i det bästa området i Östersund. Med ICA bakom knuten och härliga grannar inom räckhåll. Min bil går som en klocka, hyran är hyperlåg och jag kan titta på tv varje dag.
Jag har mina vänner, som jag inte ens kan beskriva med ord. Ordet underbara börjar bli enformigt och obetydligt. Dom är helt enkelt bäst. Hela högen! Vi träffas och ses på film om kvällarna, vi äter mat, går på stan och går på krogen lite då och då.
På jobbet trivs jag ju. Trevligt folk, enformigt men ändå helt okej arbetsuppgifter. Jobbar lite ibland, mycket ibland och får ihop sådär lagomt med pengar. Jag får träna på kvällarna vilket får mig att må bra. Jag kan ta långa promenader med min Ipod eller med en god vän. Jag har det helt enkelt bra i Östersund.

Men ändå vill jag bara så långt bort från den här staden som det bara går. Nu på en gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0