final destination
är det tänkt att jag ska anses som vuxen nu?
Nejfan heller... alla som träffat mig måste ju inse att jag fortfarande är barnet. Jag är ett storvuxen barn som bor i lägenheten och kör saab. helt enkelt. inget konstigt med det!
Jag har såna sjuka diskussioner med mig själv nu för tiden så jag ger snart upp :p
Jag och åsa tog oss en tur ikväll! Jag kom hem till stan vid fem, 4½ h i bilen. så nu är vi nästan överens!
Förutom en gång någonstans innan åsarna... men det var inte vårt fel. Det var denna människa som bestämde sig för att kliva av på en busshållplats mitt i ingenstans, strax efter en kurva och strax innan en uppförsbacke. Jag var arg en stund. Men i övrigt, fan vad nöjd jag kände mig där jag brummade fram :)
Iaf, Åsa och jag tog en tur. Först åkte jag och hämtade henne vid Thoréns, som kanske inte ens är Thorén längre.
(ungefär där hittade jag och sara jordens fränaste cykel, men det är en annan historia)
Vi åkte in mot stan, jag svor lite över rödljusen och sen skulle åsa hämta lite grejer. Efter det tog vi en liten omväg till drive in-donken. Stannade på storsjöbadet för att fora en gigantisk lyftkran.
Sedan blev det som sagt drive in- fast vi parkerade och gick in i stället :p Trevligt trevligt!
Jag var väldigt noga med att sitta så jag såg min bebis =) bilen alltså.
Efter att vi hade ätit klart och sett TVÅ LILA LASTBILAR!!!... åkte vi vidare.
Jag sprang in i min lägenhet för att hämta Åsas något försenade studenpresent, en rosa porslinsuggla som fick åsa att skratta av någon jättekonstig anledning. Tror ugglan döptes till kjell-åke till slut.
Sedan gasade vi vidare till byskogen där Kjell-Åke utsattes för papparazzi. Sen sa jag och Åsa god natt
En helt vanlig dag :P Gillar iaf att vara biägare! Men fan vad dyrt detta kommer bli...
Jag åkte vidare efter Byskogen. Skulle åka och titta på utsikten på ösabacken. Men jag bestämde mig för att göra ett stopp innan. Jag svängde in till Ås kyrka och gick till din grav. Sofias grav. En väldigt konstig känsla, att stå på en kyrkogård strax efter midnatt. Men det var så himla skönt. När jag såg ditt namn stå skrivet på korset förstod jag vad som faktiskt hade hänt. och eftersom att jag aldrig var på din begravning kändes det som att jag nu fick en chans att säga hej då. Jag vet att vi inte kände varandra så väl. Det var nog därför jag inte gick till begravningen trots att jag skulle behövt det. Det kändes bara konstigt... jag skulle ha gått. Alla behöver ett avslut. Jag tror jag fick mitt ikväll. Jag plockade några prästkragar och lade dem vid ditt kors. Sen sa jag hej då. och gick. Jag tänker på dig, din familj och dina vänner. Jag önskar att jag kunde lätta deras hjärtan lite, vad som helst så att de slipper bära allt detta på sin axlar. Men alla behöver sörja. Att förlora en familjemedlem, vän eller bekant gör att en liten liten del av en försvinner och kan aldrig fyllas igen. Det går inte heller att försöka släta över detta tomrum och förstränga att det inte finns. Man måste lära sig att leva med detta tomrum. Jag vet hur svårt det är.
Nejfan heller... alla som träffat mig måste ju inse att jag fortfarande är barnet. Jag är ett storvuxen barn som bor i lägenheten och kör saab. helt enkelt. inget konstigt med det!
Jag har såna sjuka diskussioner med mig själv nu för tiden så jag ger snart upp :p
Jag och åsa tog oss en tur ikväll! Jag kom hem till stan vid fem, 4½ h i bilen. så nu är vi nästan överens!
Förutom en gång någonstans innan åsarna... men det var inte vårt fel. Det var denna människa som bestämde sig för att kliva av på en busshållplats mitt i ingenstans, strax efter en kurva och strax innan en uppförsbacke. Jag var arg en stund. Men i övrigt, fan vad nöjd jag kände mig där jag brummade fram :)
Iaf, Åsa och jag tog en tur. Först åkte jag och hämtade henne vid Thoréns, som kanske inte ens är Thorén längre.
(ungefär där hittade jag och sara jordens fränaste cykel, men det är en annan historia)
Vi åkte in mot stan, jag svor lite över rödljusen och sen skulle åsa hämta lite grejer. Efter det tog vi en liten omväg till drive in-donken. Stannade på storsjöbadet för att fora en gigantisk lyftkran.
Sedan blev det som sagt drive in- fast vi parkerade och gick in i stället :p Trevligt trevligt!
Jag var väldigt noga med att sitta så jag såg min bebis =) bilen alltså.
Efter att vi hade ätit klart och sett TVÅ LILA LASTBILAR!!!... åkte vi vidare.
Jag sprang in i min lägenhet för att hämta Åsas något försenade studenpresent, en rosa porslinsuggla som fick åsa att skratta av någon jättekonstig anledning. Tror ugglan döptes till kjell-åke till slut.
Sedan gasade vi vidare till byskogen där Kjell-Åke utsattes för papparazzi. Sen sa jag och Åsa god natt
En helt vanlig dag :P Gillar iaf att vara biägare! Men fan vad dyrt detta kommer bli...
Jag åkte vidare efter Byskogen. Skulle åka och titta på utsikten på ösabacken. Men jag bestämde mig för att göra ett stopp innan. Jag svängde in till Ås kyrka och gick till din grav. Sofias grav. En väldigt konstig känsla, att stå på en kyrkogård strax efter midnatt. Men det var så himla skönt. När jag såg ditt namn stå skrivet på korset förstod jag vad som faktiskt hade hänt. och eftersom att jag aldrig var på din begravning kändes det som att jag nu fick en chans att säga hej då. Jag vet att vi inte kände varandra så väl. Det var nog därför jag inte gick till begravningen trots att jag skulle behövt det. Det kändes bara konstigt... jag skulle ha gått. Alla behöver ett avslut. Jag tror jag fick mitt ikväll. Jag plockade några prästkragar och lade dem vid ditt kors. Sen sa jag hej då. och gick. Jag tänker på dig, din familj och dina vänner. Jag önskar att jag kunde lätta deras hjärtan lite, vad som helst så att de slipper bära allt detta på sin axlar. Men alla behöver sörja. Att förlora en familjemedlem, vän eller bekant gör att en liten liten del av en försvinner och kan aldrig fyllas igen. Det går inte heller att försöka släta över detta tomrum och förstränga att det inte finns. Man måste lära sig att leva med detta tomrum. Jag vet hur svårt det är.
Kommentarer
Trackback
